5 augusti 1999 torsdag

Sommaren 1994. Den hetaste sommaren på hundra år. Det är vardagsförmiddag, mitt i stan. Solen gassar utanför de dammiga fönstren, det är precis vindstilla. Jag drar den klumpiga städvagnen genom morgontrötta korridorer. På flera av kontorsdörrarna sitter färgglada notislappar. De förmedlar lyckliga upplysningar om att den som brukar sitta där inne nu är på semester i si och så många veckor. De flesta har ritat något på lappen - en stuga med blommor och träd runt, eller en segelbåt med fiskmåsar flygande över.

Deras kontor är sällsamt kalla, tomma och orörliga. Tiden står stilla där inne. Barnen på fotografierna som står på skrivbordet tittar på mig med avstannade leenden. De osorterade pappershögarna ligger förstelnade så som ägaren lämnade dem. När denne kommer tillbaka fortsätter arbetet där det plötsligt avbröts. Jag ser dem framför mig: kontorsinnehavaren och barnen på fotografiet, i segelbåten på notislappen, långt här ifrån.

Jag drar vagnen ytterligare några meter. Det bildas svallvågor i skurhinkarnas vatten, och lite skvimpar över, ned på golvet. I nästa rum står fönstren på vid gavel och bordsfläkten surrar diskret. Trots detta är hettan nästan outhärdlig. Den som jobbar här inne fikar för tillfället med resten av personalen ute på gården, och jag ställer mig med med ansiktet nära framför bordsfläkten i några sekunder. Jag dammar av fönsterbrädan och upptäcker en gammal transistorradio som står där och spelar något välbekant på låg volym. I korridoren utanför hör jag personalen komma tillbaka från rasten - de skrattar och pratar högljutt, beklagar sig över värmen. Jag skyndar med moppen över golvet och märker hur jag omedvetet börjar förbereda mig för det stundande mötet, hur jag sakta går in i städerskerollen. När de andra kommer är masken på.

--------------------------------------------------------------

Ett kåseri ur en D-uppsats i sociologi jag skrev för några år sen. Uppsatsen heter: "Bara en städare? En deltagande observation av hur man som städare blir bemött av städningsmottagaren". Jag jobbade som städare i ca ett år, och märkte hur underligt jag blev behandlad av många. Tänkte: detta är ett perfekt ämne för en sociologiuppsats.