Hasseludden

En reseskildring från helgen som gått:

4 augusti -00 fredag. Tro det eller ej, men jag sitter på tåget till Stockholm. 11.58 avgick det från Stadens station. Eller var det då det ankom? Jag sitter i lyxvagnen. Första klass med mat. Här inne är det tyst, stilla och gott om plats för benen. Hundförbud, rökförbud och mobiltelefonförbud. Jag har just tuggat i mig en måltid bestående av: förrätt: Pâté de l'Ardenne med rönnbärsgelé, och huvudrätt: Lax blackened Cajun med fransk potatissallad. Två brödbullar fick man också (en vit och en brun), varav jag bara åt den bruna. Till hela härligheten drack jag en Pepsi.

Jag har alltid varit skeptisk till köttpatéer. Man vet liksom inte vad som finns i dem. Patén som jag nyss fördomsfritt mumsat i mig hette alltså Pâté de l'Ardenne, och jag funderar på vad den kan tänkas ha innehållit. Ardenne. Det jag kommer att tänka på är ardennerhästar. Vad det en bit häst jag åt? Jag blundar inför denna kväljande tanke. 

Var det där Katrineholm som for förbi? Jag längtar hem.

Jag dricker te nu. Twinings Earl Grey Tea. Himlen är blå med stora, vita, bulliga moln på. Solen letar sig igenom. Jag är på väg till Stockholm. Till Hasseludden Konferens och Yasuragi. Där ska jag ta det lugnt, simma och äta sushi i ett dygn. Det är första gången jag är ifrån Tilde mer än i några timmar och det känns jobbigt. Vill inte tänka på det.

Flen susade förbi. Jag mår lite illa. Är lite åksjuk tror jag. Tröttheten kom plötsligt över mig. Dong. Kan inte hålla ögonen öppna. Nu stänger jag dem.

Södertälje station. Vi befinner oss uppe på den höga bron där stationen så pampigt är placerad. Jag har bytt plats så att jag åker framåt istället för bakåt och mår tack vare det lite mindre illa. Hej då Södertälje Syd. Vi avverkar tunnlarna innan Stockholm. En efter en. Jag gillar inte tunnlar, men åker snällt med. Man tar sig motvilligt igenom dem med förvissning om att de snart tar slut. Stockholm Syd, Flemingsberg. Antar att jag måste packa ihop nu.

Kl. 14.20. Jag är här nu! Framme! På plats! Min första tanke när jag klev in på mitt rum var att vända, checka ut, ta en taxi in till Stockholm igen. "Vad gör jag här?!" tänkte jag. "Vad tusan gör jag här?!" Sedan fick jag syn på fåtöljen med fårskinnsimitation, satte mig i den och lugnade ned mig. Nu känner jag hur jag sakta börjar acceptera det som ska vara mitt hem och min tillvaro det närmsta dygnet. Ingen idé att kämpa emot liksom. Det till och med spritter till lite i magen på mig när jag kommer på att jag ska få vara ensam här utan tillstymmelse till stress i ett helt dygn. 

Skön fåtölj där jag lugnade ned mig:

Jag är törstig. Rummet liknar ett studentrum. Utanför fönstret trängs björkar och en och annan rönn enda ned till havet som skymtar långt där nere. Det är mycket, mycket tyst och stilla. Jag undrar om jag är ensam gäst här?

Rummet med bländande björkar:

Senare. Jag har hamnat i himmelriket. Jag sitter i en solstol av trä på en altan som vetter mot vattnet och skogen. Förut såg jag Birka Princess glida förbi. Jag har hamnat i himmelriket! Jag sitter i solen i baddräkt med vatten porlande bakom mig. Jag har nyss simmat i den vackra poolen. Innan dess satt jag en stund i den heta källan, en pool med varmt vatten utomhus. Det var därifrån jag såg Birka Princess. 

Jag tar det från början. Klockan 15 fick jag badinformation av en tjej. Hon berättade om den japanska badritualen, som jag nu utfört. Sittande på en träpall i ett stort rum med dämpad belysning tvålar man in sig med en tvättlapp. Efter det fyller man sin lilla trähink med vatten och slår sedan vattnet över sig. Detta upprepas många gånger. Stressen rinner av en och ned i brunnen.

Nej då, jag är inte ensam gäst. Här finns många andra, som liksom jag svassar omkring i sin yukata, en japansk "badrock", och sina badtofflor. Rocken är blå med vita japanska tecken. Tofflarna är vita med blå tecken. Till "uniformen" hör en korg som man bär omkring sina saker i. Handduk, frukt, bok. Yukatan och tofflorna kan bäras överallt. I restaurangen, i badet, i korridorerna. "Bisarrt! Jag vägrar!" tänkte jag först, men nu hasar jag alltså fram i min långa yukata, precis som alla andra.

Jag har varit inne och hämtat citronvatten och två plommon. Drycker och frukt finns på ett bord för ohejdad konsumtion. "Det är viktigt att dricka mycket", sa badinformationstjejen. 

18.00. Tillbaka på rummet. Är behagligt trött och tung. Om en halvtimma är det Japansk Middag! Jag skippar den japanska rocken på middagen. Har ju haft den som badrock hela dagen, och den är fuktig, klorig, badig. Nä, känns helfel. Tofflorna där emot ska jag ha. Är otroligt avslappnad både fysikt och psykiskt efter allt simmande, tvagande, badande, solande, resande.

21.57. Sitter i sängen. Längtar hem nu. Den japanska middagen var lika fantastisk som jag föreställt mig. Först sushi. Det var så länge sen. Vilken lycka och njutning den första tuggan är. Att blanda soyan och den gröna pepparroten, doppa en sushibit i blandningen och så slurp ! En remsa  ljuvlig ingefära innan nästa bit. Misosoppan icke att förglömma. Till huvudrätt en massa smårätter med ris till. Lax, anka, kyckling, fläskkött, biff. Någon god tång/sjögräs också. Hoppas att den gick att äta... För övrigt var det inte bara jag som lämnat yukatan på rummet.

Eftertanke. Sen fredagkväll.

Nu vill jag bara att det ska bli i morgon. Hur ska jag kunna sova? Längtar till morgondagen. Då får jag se solen igen, då ska jag äta hotellfrukost, då ska jag få ansiktsbehandling, då ska jag simma igen, då ska jag... God natt.

5 augusti -00 lördag klockan 09.20. Nästa dag. Sitter åter i mitt himmelrike ute i en solstol. Solen i mitt ansikte. Bakom mig ljudet av motorbåt. Det luktar skog och hav. Jag är ensam på altanen. Två damer sitter i den heta källan ovanför mig. Det var svårt att somna igår. Låg och vred mig, tände, släckte, slog på TV:n, slog av TV:n, tänkte, uppförstorade, intrycken virvlade. Till slut tog tröttheten ut sin rätt. Telefonväckningen ringde klockan 07.30. Åt frukost, kunde inte koncentrera mig, ville bara ned och ringa hem. Åt snabbt. Ringde hem, allt var bra! Tilde bubblade i bakgrunden. Puh.

Nu ska jag njuta av mina sista timmar här. Tänk att jag fick mina sommardagar. Det är så många känslor och minnen som väller fram under ett sånt här dygn, när man slappnar av och tanken har tid att löpa fritt. Det kan göra rätt ont. Jag ska gå upp och sätta mig i den varma poolen och kolla på havet och båtarna.

Tillbaka. Undrar var allt folk är. Har jag missat något? Jag har helt ignorerat alla "aktiviteter" som finns. Qi Gong och sånt. Mina erfarenheter av Qi Gong är inte de bästa. Vi fick prova på detta på teckenspråkslinjen för tusen år sedan, och det hela slutade med att P sprang ut och spydde tätt följd av mig som sprang ut och nästan svimmade. Detta skedde efter att Qi Gong-ledaren sagt åt oss att tömma hjärnan och att föreställa oss den genomskinlig...

Vid 11.30 har jag bokat in mig för ansiktsbehandling. Jag ser fram emot denna, med undantag av porrengöringen. Jag får kramp i tårkanalerna av porrengörning. Ska upplysa ansiktsbehandlaren om detta. Men resten, massagen, masken, krämerna och ångan är ljuvligt. Funderar på om jag ska läsa i min bok som jag köpte på Linköpings station igår. Läste lite i den på tåget hit. Originalets titel är: The Honk and Holler Opening Soon. På svenska: Tuta och käka öppnar inom kort. Författare: Billie Letts.

10.50. Rummet är klart för avresa. Jag sitter på taket tillika stor altan med magnifik utsikt över skärgården, segelbåtar, andra båtar, blått hav, hus, skog, vattentorn. Långt där borta sträcker sig en grupp vita höghus ovan träden. Vilken förort är det? En kille ur restaurangpersonalen står här ute också. Han pratar lite med mig och kommenterar utsikten. Jag svarar artigt.

Magnifik utsikt:

14.53. Sitter på tåget hem! Skulle ha åkt med 16.18-tåget egentligen, men hann med det som gick 14.18! Två timmar tidigare hem, hurra! Hasseludden är bakom mig. Nu är jag bara väldigt, väldigt trött och väldigt, väldigt nöjd.